Kära ryttare, hästälskare och drömmare,
Vi som lever för ridsporten vet att den inte bara handlar om tävlingar, rosetter och resultat. Den handlar om tidiga morgnar i stallet, om kalla fingrar och leriga stövlar, om timmar av arbete när ingen ser. Men också om magin i att förstå en häst – och om känslan när allt stämmer, när kommunikationen blir tyst, men full av kraft.
Det är lätt att tro att de stora drömmarna bara är till för andra – för dem man ser på tv, i landslaget eller på de stora tävlingarna. Men varje ryttare på den nivån har stått där du står. De har haft dagar när inget funkat, när hästen inte ville, när tron nästan tog slut. Men de gav inte upp. De vågade drömma vidare.
För i ridsporten är drömmarna lika viktiga som träningen.
Att våga tro att du en dag kan rida det där perfekta programmet, hoppa den där höjden, känna den där magiska rundan – det är början på allt.
Så våga drömma stort. Våga se dig själv där framme på banan, med hjärtat i halsgropen och hästen under dig, redo att ge allt.
För allt börjar just där – i drömmen.
Och en dag, när du sitter där i sadeln och inser att du lever det du en gång bara vågade tänka…
Då vet du att varje tidig morgon, varje tår, varje skrubbad stövel – var värt det.
Fortsätt drömma. Fortsätt rida. Och låt ingen säga att dina drömmar är för stora.
